Nätrevolutionen underskattad. DAB-radio avvisas i yttrande.
Public servicerådet har i sitt remissyttrande över public serviceutredningens slutbetänkande Ett oberoende public service för alla riktat kritik mot att man inte tagit den snabba strukturförändringen i distributionen av radio och tv på allvar. Förändrade lyssnar- och tittarbeteenden får nu avgörande betydelse för såväl finansieringen som innehållsuppdraget. PSR anser att utredningens arbete verkar ha präglats av en fortsatt industriell syn på public serviceföretagen ifråga om organisation och finansiering. Därmed finns risk för att företagen blir större och sämre snarare än mindre och bättre.
Med hänvisning till tidigare yttrande över delbetänkandet om finansiering avgränsar sig PSR till tre ämnen: den framtida radio- och tv-distributionen, föreslaget om fortsatt brett innehållsuppdrag samt frågan om insyn och redovisning.
Distributionsstrukturen för radio och tv
PSR skriver att det är sannolikt att såväl kommersiella som icke-kommersiella radio- och tv-organisationer med tiden tvingas lämna de digitala marknäten eftersom man måste inrikta sig på att finnas där större delen av publiken finns. I Danmark har man idag problem med att fylla det marksända DAB-nätet med radiokanaler. Särskilt som Danmarks Radio nu av besparingsskäl tvingas minska sitt totala antal kanaler från tretton till fem.
Distributionsstrukturen för radio och tv förändras nu mycket snabbare än vad som man tidigare kunde ha perspektiv på. Det blir alltmer tydligt att Internet tar över som huvudplattform under en övergångsperiod de under närmaste 10-15 åren för såväl linjär radio som linjär television.
Redan inom ett år kommer de marksända digital-tv-näten avvecklas för public servicebolagen i Belgien och Schweiz. Medborgarna nås numera i första hand via kabel eller Internet. En liknande utveckling sker för radion. Enligt obekräftade uppgifter sker redan 40% av lyssningen på Sveriges Radios program via Internet. Det är särskilt smartphones, som nu är var man egendom, som driver denna utveckling. PSR pekar också på de försök med radio och tv som nu görs med den redan utvecklade tekniken LTE Broadcast via 4G och 5G i bl.a. Tyskland, Finland, Norge och Storbritannien.
Med särskilt beaktande av beredskapsmotiven för radio motsätter sig PSR hur täckningskravet definieras och föreslår att målsättningen för SR ska vara att ha fullständig ”geografisk täckning” istället för ”befolkningstäckning”. Man ska således nå hela befolkningen var den än befinner sig inom landets yttre gränser.
PSR varnar för att DAB för rundradio innebär minskad geografisk räckvidd per sändare och ökad sårbarhet. Detta visar redan erfarenheterna från Norge. PSR rekommenderar att vid den framtida avvecklingen av marknätet för television bör infrastrukturen för SR behållas ifråga om FM-radio.
PSR delar kommitténs uppfattning om att SR bör i analoga marksändningar (FM) fortsatt sända i samma omfattning som i dag, men motsätter sig att företaget själv ska avgöra om man ska välja ett visst digitalt ljudradiosystem. Till skillnad mot FM är inte DAB ett globalt system utan det finns andra system som valts i andra länder.
PSR anser att regering och riksdag gjorde helt rätt 2015 när man avvisade förslaget att ersätta FM med DAB i Sverige. PSR konstaterar att varken ”radiobranschen” eller lyssnarna har förlorat något på detta beslut. Större delen av världen kommer inte heller att ta till sig DAB. En viktig global plattform för radio blir nu smartphones som inte kommer att förses med DAB-radio. PSR varnar för att de tekniska och ekonomiska bristerna med DAB-systemet fortfarande är så allvarliga att man inte bör fortsätta lägga några offentliga medel på detta.
Med tanke på att SR är offentligt finansierad med en central samhällsroll blir det naturligtvis också statens ansvar att utreda och besluta om vilka plattformar som företaget ska finnas på. Ett sådant val blir ju också styrande för andra aktörer på svenska marknaden som kommersiell radio och närradio.
SR har i sin public serviceredovisning pekat på att det utbud som sänds via DAB också finns tillgängligt på internet och når där huvuddelen av publiken. Vidare skriver SR att det i längden inte är ekonomiskt försvarbart att distribuera i en digital teknik som inte fått något större genomslag och därmed få kan ta del av. När det gäller möjligheter att minska kostnader nämner SR att en nedläggning av DAB-sändningarna skulle innebära att 6,5 miljoner kronor per år i stället skulle kunna läggas på programproduktion.
PSR anser att det finns mycket starka skäl för att ett snart kvarts sekels försök med DAB i Sverige nu får komma till ett definitivt slut. SR:s tillfälliga sändningstillstånd för DAB bör således inte förnyas 2020.
Innehållsuppdraget
Kommitténs skriver att public service måste ha utrymme att tillhandahålla innehåll med både bredd och spets – att erbjuda allt från program om specialiserade intressen eller fördjupande samhällsanalyser till bredare underhållningsprogram eller populär musik. Innehållsuppdraget därför även fortsättningsvis bör vara brett och inriktat på att tillhandahålla ett mångsidigt programutbud.
PSR menar att man här inte tagit hänsyn till den snabbt förändrade distributionsstrukturen. Övergången från linjär tablålagda radio- och tv-kanaler till lyssnande och tittande på enskilda program via Play och liknande på Internet leder sannolikt att särskilt tv-tittare inte kommer att ha någon vana med eller lojalitet till vissa kanaler. Det som har styrt svensk television sedan 1970-talet då televisionen gick från en till två kanaler försvinner nu. Det handlar inte längre om att med ”bred underhållning” locka tittare till program i kanaler som också erbjuder ett smalare mer samhällsviktigt utbud.
Den viktigaste invändningen mot ett oförändrat innehållsuppdrag är dock att i och med att public service blir skattefinansierad, enligt kommitténs tidigare förslag, måste också kvalitetskraven öka. Det vore orimligt att via skattsedeln tvinga medborgarna att finansiera breda program av kommersiell karaktär som exempelvis lekprogram för vuxna, melodifestivaler och NHL-ishockey.
Därmed bör det övervägas att förändra innehållskraven i en riktning mot att minska ”bred underhållning” till förmån för bredare satsningar på just ”kvalitet i underhållningen” liksom även mer samhällsförankrad bevakning såväl lokalt som utrikes. Med andra ord göra det som public service är bäst på, ännu bättre.
Insyn och redovisning
Public servicebolagens verksamhet är offentligt finansierad och detta tydliggörs ännu mer med kommande skattefinansieringen. PSR anser därför att samhällets krav på insyn i verksamheten inte tillgodoses i tillräcklig grad i förslaget. Samma krav på offentlighet bör kunna ställas på public servicebolagens organisation som för övrig statlig sektor. PSR menar dock att det krävs särskilda skyddsmekanismer för insyn i den publicistiska verksamheten (nyheter, debatt, reportage etc).
PSR pekar på att de aktuella budgetminskningar som drabbar Sverige mer närliggande public serviceföretag, som Danmark, Holland, Storbritannien och Australien, inte har att göra med yttrandefrihetsbegränsningar utan är i första hand betingade av krav på effektivisering och tydliggörande av det av samhället givna innehållsuppdraget. Det finns ingen given formel som säger att ju större ett public servicebolag är ju bättre blir det. Det är främst hur företagen organiseras och hur de drivs effektivt inom de ramar som samhället ställt upp.
Rädslan för att ”staten ska få kontroll över public service” får inte innebära att public service får en alltför stor självständighet från det svenska samhället. Detta kan leda till att man - med fullständig offentlig finansiering - kan bygga upp nya program- och sändningsstrukturer utan att detta dessförinnan behandlats och godkänts av regering och riksdag. Det finns inga andra vägar för att medborgarna ska få demokratisk insyn och kontroll över verksamheten. Risken för att man bidrar till att skapa ”en stat i staten” ökar med kommitténs förslag. Detta kan också leda till att på sikt minskar allmänhetens förtroende för public service.
Ett av public servicebolagen har tidigare avvisat önskemål från Riksrevisionen att få granska dess verksamhet. PSR anser dock att det saknas några skäl varför inte Riksrevisionen ges mandat att liksom med annan statlig verksamhet också att med regelbundenhet få granska de tre public servicebolagen.
Läs hela Public servicerådets yttrande
Vad är Public servicerådet
Läs även
Förslag om dualistisk finansieringsmodell för public service
Nej till medieskatt för framtidens public service
Riksrevisionen vill granska public service
Allianspartierna om Teracom: Ta Riksrevisionen på större allvar!
Låt public service driva sändningsverksamheten själv
Politisk enighet mot föreslagen övergång till DAB-radio