 |
| Transformador de la radio |
DAB-systemet har svårt att få genomslag runt om i världen. Bl.a. Kanada lämnade DAB för många år sedan och idag är HD Radio den digitala plattformen för marksänd radio i Nordamerika och Mexico. Men DAB-intressena ger sig inte. En central person i den norska lobbyn har nu föreläst på radiokonferenser i Medellin och Bogota i Colombia. Här presenterades vinklad grafik, överdrivna påståenden och och undanhållande av viktiga sanningar om DAB och FM i Norge liksom i Europa.
Ole Jørgen Torvmark påstår att FM-radio blir helt stängt i Norge och aldrig kommer tillbaks. Det finns dock inga sådana beslut ifråga om lokalradio. Han påstår också att norrmännen är nöjda med omläggningen och visar upp hur många nya radiostationerna man nu fått (utan att nämna att det fortfarande handlar om samma tre mediekoncerner som tidigare sände nationellt på FM). Inte heller att lyssnandet på nationell radio minskat överlag. För att nämna några exempel.
I bilden bakom Torvmark visas världskartan ”DAB Development in Europe and beyond”. (Även om det är Torvmarks bolag Kreere AS signerat bilden är det samma bild som WorldDAB brukar visa upp). (Gör bilden större genom att klicka på den)
Kartan visar tydlig de överdrifter används för att marknadsföra DAB-systemet.
Färgläggningen av flera länder är extremt missvisande. Ryssland och Kina är inga DAB-länder. Dessa geografiskt vidsträckta länder - liksom Brasilien, Indien och Pakistan - väljer bort DAB eftersom det blir kostsamt med det enorma antalet sändare som behövs om DAB ska kunna ersätta FM eller mellanvåg. Flera länder som färglagts på kartan har också gett tillstånd för DAB, men behåller FM och välkomnar också andra system som DRM (Sydafrika, Australien) och CDR (Kina).
Färgläggningen av flera länder är extremt missvisande. Ryssland och Kina är inga DAB-länder. Dessa geografiskt vidsträckta länder - liksom Brasilien, Indien och Pakistan - väljer bort DAB eftersom det blir kostsamt med det enorma antalet sändare som behövs om DAB ska kunna ersätta FM eller mellanvåg. Flera länder som färglagts på kartan har också gett tillstånd för DAB, men behåller FM och välkomnar också andra system som DRM (Sydafrika, Australien) och CDR (Kina).
Det räcker inte med att ett land visar sig artigt intresserad när lobbyn uppvaktar respektive regering och kanske sätter upp någon provsändare (Mongoliet, Spanien, Turkiet, Thailand) för att man ska betrakta landet som etablerat eller på väg att bli DAB-land. Att använda vinklad grafik är inget som Torvmark hittat på utan används systematiskt av WorldDAB för att imponera på blåögda beslutsfattare och journalister. Man kan också fråga sig varför inte Torvmark berättar om de länder som beslutat lämna DAB bakom sig (t.ex. Kanada, Taiwan, Portugal, Hongkong, Nya Zeeland och Irland).
Torvmarks och övriga DAB-lobbyns fulspel tydliggörs genom att man undviker att tala om LYSSNARE. Det finns bara fem länder i världen som har ett veckolyssnande på DAB som överstiger 15% (Storbritannien, Norge, Schweiz, Danmark och Australien). Att indikera att länder där DAB-sändningar prövas men antalet lyssnare är ytterst få (t.ex. Spanien, Sverige, Turkiet, Ukraina) är missledande.
Ove Jørgen Torvmark, som en huvudaktör för övergången från FM till DAB i Norge, lyckades i Colombia nu framställa sig som en betydelsefull person i den norska och europeiska radiobranschen. Officiellt är han representant för företaget Norsk Radio (tidigare Digitalradio Norge AS) och därmed också hälftenägaren NRK. Torvmark verkar också för lobbyorganisationen WorldDAB tillsammans med en annan norrman Jørn Jensen NRK.
Analys
Många norrmän upprörs över den ohämmade propagandan för något som upplevs på hemmaplan som ett fiasko. Det diskuteras nu i sociala medier huruvida norska staten via ambassader, kulturdepartementet och/eller NRK är inblandad i denna promotionkampanj. Vem har gett Ole Jørgen Torvmark detta uppdrag - och varför? Man frågar sig om norska politiker vet vad som nu sker i NRK. Vågar man ifrågasätta företagets DAB-engagemang .
DAB-lobbyns stora problem är att man aldrig berättar om de problem och brister som finns med systemet. Utan allt blir bättre med DAB. Detta innebär ett allvarligt trovärdighetsproblem, särskilt när ett public serviceföretag är involverade. Man bemöter aldrig i sak kritik mot systemets ekonomi eller teknik. En arrogant tystnad är talande.
Vilka motiv finns det för norska staten att främja en visst digitalradiosystem runt om i världen? Varför har Norge inte utvärderat andra lösningar för marksänd digitalradio än DAB t.ex. DRM, HD Radio och 4/5G LTE Broadcast?
Hittills har norska kulturdepartementet efter formella framställningar vägrat redovisa objektiva och andra faktakällor om DAB-systemet än det som tillhandahållits av intressenterna bakom DAB. Man menar att man inför beslutet i Stortinget hört representanter för olika partsintressen. Men detta är en halvsanning eftersom man inte hört någon som företräder andra tekniska system än just DAB.
Finns det en obekväm sanning här?
Hittills har norska kulturdepartementet efter formella framställningar vägrat redovisa objektiva och andra faktakällor om DAB-systemet än det som tillhandahållits av intressenterna bakom DAB. Man menar att man inför beslutet i Stortinget hört representanter för olika partsintressen. Men detta är en halvsanning eftersom man inte hört någon som företräder andra tekniska system än just DAB.
Finns det en obekväm sanning här?
Läs även