Regeringen har i sin budget föreslagit att radio- och tv-avgiften ska höjas med 124 kronor per år 1 januari 2017. Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion skulle gå med underskott om de inte fick mer pengar. Public serviceföretagen ville ha en höjning med 148 kronor men regeringen ökade avgiften med 5,6 procent. Den nya avgiften blir 2.340 kr per år. Totalt får koncernen nästa år ca 8 miljarder kronor.
Högsta förvaltningsdomstolen beslöt juni 2014 att en dator med internetuppkoppling inte anses vara en tv-mottagare och att innehav av dator därmed inte leder till att tv-avgift ska betalas. Inför nästa avtalsperiod kommer det att läggas förslag som kan innebära att finansieringssystemet för public service förändras 2020. Närmast till hands är att ersätta mottagaravgiften med en public serviceavgift som kan administreras via skattsedeln istället för Radiotjänst AB. En liknande medieskatt används redan eller föreslås i flera länder. Ett nytt finansieringssystem kan innebära att kostnaden för hushållen minskar eller att PS-bolagen tillförs extra medel.
Den pågående Medieutredningen har i en promemoria tidigare i år pekat på de frågeställningar som bär utredas innan nästa avtalsperiod. I denna skriver man bl.a. om att frågan om vilket alternativ som ska ersätta den nuvarande avgiftsmodellen är komplicerad och den process som ska leda fram till en ny modell bör därför inte begränsas till några få möjligheter. De alternativ som bör utredas torde ändå ligga inom ramen för skattelagstiftningen eller utformas som en allmän medieavgift per vuxen medborgare, möjligen med en avgränsning till en viss lägsta inkomst. Medieanvändningen är numera individuell och kan inte längre kopplas till gamla tiders uppfattningar om ”en tv–ett hushåll”. Vid en eventuell övergång till en allmän skatt eller avgift skulle också kostnaden för avgiftskontroller komma att upphöra.
I Norge räknar man med att om licensen kopplas till hushåll och inte tv-apparater skulle det innebära ett tillskott med 4-5%, eller ca 270 miljoner norska kronor per år. I Danmark betalar man för innehav av färg-TV, eller dator med internet, smarttelefon, TV-spel och liknande.
I Finland dras TV-avgiften från skatten (mellan 51€ och 143€), som är progressiv, dvs. beror på skattebetalarens årsinkomster, och uppbärs för inkomster större än 7500 €/år. Alla myndiga personer är skyldiga att betala denna skatt, oberoende av om de äger en TV eller använder YLEs tjänster. I Storbritannien betalar medborgare som är 75 år eller äldre ingen tv-avgift till BBC.
Riksdagens kulturutskott beslutade mars 2015 om en ny utredning om en teknikoberoende avgift som ska betalas av alla svenska medborgare. Avgiften ska separeras från skattesystemet så att oberoendet garanteras. Detta är självklart eftersom public service är en del av demokratin som alla på något sätt tar del av. Dagens beslut säkrar detta, säger Bengt Eliasson (lib) i kulturutskottet.
Politikerna är således tvingade till beslut som innebär att även de som tar del av PS-bolagens program live eller via playfunktioner på nätet i datorer och smartphones också är med och betalar. Samtidigt kan nätrevolutionen också innebära att public servicekoncernen måste omorganiseras. Sverige är det enda landet i världen med tre skilda public servicebolag.
År 2015 fick public servicekoncernen 7,7 miljarder kronor vilket fördelades på
SVT, 4 566 000 tkr (59%), SR 2 787 000 tkr (36%) och UR,403 000 tkr (5%). Kostnaden för Radiotjänst AB var 2014 146 miljoner kr 2014. Sverige har den lägsta tv-avgiften i Norden räknat i förhållande till befolkningsstorleken. I Norge kostar det mest.
Tv- eller medieavgift i fyra nordiska länder:
Danmark 2.477,00 DKK (3.182 SEK)
Finland 220 euro (2.107 SEK)
Norge 2.835 NOK (2.942 SEK)
Sverige 2.216 SEK
Ladda ner Medieutredningens promemoria
Läs även